Sömnsvårigheter är ingenting jag lider av. Ändå kan jag inte ligga kvar i sängen längre än till klockan sex-sju en lördagsmorgon. Det måste väl innebära någon slags störning? Vad är det som får min kropp att säga, trots att jag knappt sovit sex timmar, att nu är det minsann dags att stiga upp. Innan dagen är slut! Se så, upp med dig! Är detta månne min kropps sätt att säga att jag behöver röra på mig mer? Att jag helt enkelt har för mycket energi kvar i kroppen när jag går och lägger mig?
Beslutar mig för att testa denna teori och har de senaste dagarna varit ute på löprundor så långa att de fått min tunga att släpa i gruset. Om det hjälper? Inte då. Vaknar fortfarande tidigare än tuppen.
Ikväll provar jag det gula pulvret jag har i skafferiet. Har i och för sig glömt om det är uppiggande eller avslappnande... Nåja, det lär väl märkas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar